tisdag 11 november 2008

Böjda kepsar och broder daniel

Jag var ju kär.
Men det var ju igår.
Man har ju rätt att ändra sig.

Fint att Amandas hand finns tillgänglig, nu när mitt hjärta krossats i trehundrafemtioelvatusenmiljonersmiljaders bitar.


Amamanda har ju lite besvär hon med. Fint att hon lyckats bli vän med sitt ex nu, Sverre. Ja, som vi kallar honom. Vi i hans inre krets.
De har ju varit bittra ovänner sen slutet, sen den där dagen. Den där dagen när hon stampade på hans arma, tappra, lilla kärlekstörstade hjärta.
Den dagen.
Men nu är det bra igen. Det är ju bra. Det är ju riktigt bra. Bra.
Bra för mig.


Ja, nu fattas det ju bara diverse barnmord för att få den här dagen lyckad.
Horbarn, jag ska utrota varenda djävel.
Jag och Amanda ska det.

Hon gör allt för mig.
Jag tror att hon avgudar mig.
Det gör jag med.
Avgudar mig.
Ja, och henne.
Henne avgudar jag ju med.
Oss.
Hon har gjort allt ifrån att skrämma butiksbiträden på br, dansat hel-galet på gatan, ätit mask, druckit ****saft, sprungit naken i tomtnäs osv.
Bara för mig.
Fantastiskt fint är det.

Nej, nu står Amanda bered med slaktkniven.
Dags att ta till yxan.

Roger över roger ut.
OLLE, SLUTA LEK MED RADION

1 kommentar:

Anonym sa...

Nämen är det inte Felicia som skriver på!
Förstod ingenting där först:P