Hon skulle för första gången i år cykla hem själv . Hon köpte glass . Var glad . Pratade med sin mamma på telefon . Deras liv var fortfarande som vanligt .
På bara några minuter förändrades dock allt som tidigare varit som vanligt till något som måste vara alla människors värsta mardröm . Hon svarar inte när mamman ringer . Hon kommer inte hem i tid . Var är hon ? Och efter att mamman åkt ut och letat och hittat sin dotters cykel i ett dike ringer hon polisen och berättar att hon inte kan hitta sin dotter . Alla vet vi hur det slutade . .
Jag tänker på Engla . På hennes mamma . På hennes klasskompisar . På alla som hjälpte till att leta . På alla som visste vem hon var . Jag blir ledsen . Jag som inte ens kände henne blir ledsen . HUr ledsna är inte då dom som verkligen kände henne ?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar